En helt vanlig annorlunda Malin

Denna blogg är i första hand till för att visa upp mina tillverkade alster som ex decoupage. Även recept, dikter, kläder och inredningsdrömmar slinker med. Jag kommer även att lägga ut foton jag tagit. Och snälla, respektera att mina dikter & foton är just mina. Ange källan om ni tycker om de & vill fara vidare med dem, tack på förhand =)

Om du ser en vän utan ett leende, ge så ett av dina.

Kategori: Malins Dikter

Känner mig modig som lägger ut en dikt jag skrev för många herrans år sedan. Med detta menar jag att jag hoppas att den inte sprids så källan till den försvinner, dvs jag. Så skedde ju med en dikt jag skrev. Har inte dikten nedan i pappersformat längre. Den brann ju upp tillsammans med mitt hus 1999. Finns bara kvar i huvudet, tror den gick ungefär så här...
 
Våra ögon 
Vad jag önskade att du kunde se dig själv genom mina ögon, så kanske du förstår dig själv.
Vad jag önskade att jag kunde se mig själv genom dina ögon, så kanske jag förstår mig själv.
Vad jag önskade att vi kunde se tillsammans, så kanske vi förstår varandra.
Av: Malin Stenberg
 
Många dikter som jag skrivit cirkulerar runt i huvudet just nu. Pö om pö försöker jag komma ihåg dem & skriva ner dem. Inte helt lätt efter så många år. En dikt finns någonstans i Norge, en norrman ville musiksätta den. Undra vad som hände med den? Jag fick ju höra melodin, det lät vackert. Den hette, eller heter menar jag "Varje gång".  Jag skickade ju även in många dikter till Piteå Tidningen, "Dagens Dikt". Undrar om de finns arkiverade?
 
Gonatt - Malin
 
 

 

 

 

Älskade barn...

Kategori: Malins Dikter


Min dikt sprids fortfarande ut över internet. Det glädjer mig att okända människor där ute kan ta den till sig och finner någonting i den. Jag tror att i min dikt, och andras, kan man alltid finna någonting som berör en på olika vis. Vi bär alla på våra ryggsäckar fylld med allt vad livet gett oss, och tolkar utifrån detta dikter efter vad vi har upplevt. För det är väl jag, som läsare, som avgör hur jag vill tolka dikten just då?. Det tråkiga är att jag även funnit min dikt hos personer som framställer den som SIN EGEN!!! Detta gör mig riktigt riktigt FÖRBANNAD!!!!! Ångrar också BITTERT att jag lade ut den på nätet, tror ju som vanligt gott om folk. För den kommer ju för alltid att finnas där på nätet, jag kan inte bara knövla ihop den som en bit papper och kasta bort den. Jag tror jag måste sluta surfa på min egen dikt då jag bara blir ledsen när jag läser att vissa gjort om den lite grann eller framställer den som sin. Men ibland tar nyfikenheten över och jag kan inte låta bli. Men andra gånger blir jag GLAD då folk RESPEKTERAR andras alster och åtminstone skriver källa okänd, eller lånat av någon på nätet!  Jag undrar också vart i klån försvann mitt namn som källa efter vägen? Jag hoppas hädanefter att min dikt, som jag och min dotter delar gemensamt, hanteras varsamt och inte skrivs om, eller att människor framställer den som sin egen. För denna dikt är till den person som betyder allt för mig här i livet, min dotter...


Älskade barn.

Ingen handbok om livet jag har att skänka
där det enkelt föreskrivet står.
Hur du bör handla och tänka
men en mammas tankar och råd du får.

Det står i stjärnorna skrivet
ett öde speciellt tillägnat dig.
Det kommer olika vägval i livet
vad som väntar det vet du ej.

Tänk efter på det du säger och gör
vilka konsekvenser ditt handlande får.
Du alltid framåt blicka bör
så ingenting oklart för dig står.

Var bara dig själv och inta ej en roll
du har styrkan att din egen väg vandra.
Man kan inte alltid över livet ha kontroll
att fela är mänskligt älskade Sandra.

Ibland är livet som en ljuvlig dans
och fru fortuna mot dig ler.
Du binder av lycka och kärlek en vacker krans
med tindrande ögon du på mig ser.

En mammas kärlek består av det starkaste band
även när du med hårda ord mig beskjuter.
Jag sträcker då ut en hjälpande hand
och dig med min kärlek omsluter.

Även en mamma har dagar så trista och grå
förlåt om jag ryade, ej lyssnade på vad du sa.
Mitt vackra och kloka barn jag älskar dig så
vara vänner och inte bråka är ju att föredra.

Ibland vill du vara stor så stor och själv
möta vuxenvärlden.
Nästa dag en liten flicka inom dig bor som
önskar sin mamma med på färden.

När allting känns hopplöst och svårt
låt mig få ledsaga dig på rätt spår.
När livet ter sig orättvist och hårt
låt mig få smeka bort din tår.

Du är den dyrbaraste skatt jag har
och släpper försiktigt om dig taget.
På egna vingar iväg du far
lämnar trevande det trygga bohaget.

Vad som än händer finns jag alltid här
aldrig jag dig någonsin sviker.
Varthän livet iväg med dig bär
aldrig jag från din sida viker.

Älskar dig /Mamma SKRIVEN AV MALIN STENBERG!!!!!!!