Inre lugn...
Kategori: Andras dikter
Lycka är som glas, den skiner klarast när den är som skörast.
Kategori: Andras dikter
Då jag var liten tyckte jag det var så roligt att bygga korthus. Var bara tvungen att testa det igen, efter X antal år...
Och så en vacker dikt...
Hur kan jag säga...
Hur kan jag säga om din röst är vacker. Jag vet ju bara, att den genomtränger mig och kommer mig att darra som ett löv och trasar sönder mig och spränger mig. Vad vet jag om din hud och dina lemmar. Det bara skakar mig att de är dina, så att för mig finns ingen sömn och vila, tills de är mina.
Av Karin Boye (1900-1941)
Jag önskar dig...
Kategori: Andras dikter
Jag önskar dig
Av: okänd
Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.
Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.
Jag önskar dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på.
Min dotter, det vackraste & bästa jag skapat & har i mitt liv...
Gabriellas sång....
Kategori: Andras dikter
"Malins sång" vill jag skriva, för den betyder mycket för mig....
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bort om orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig
För att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här
Och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Hittad på:
http://www.lyricskeeper.com/helen_sjtcholm-lyrics/214780-gabriellas_seng-lyrics.htm
Låt mig...
Kategori: Andras dikter
Låt mig få skrika och springa min väg, jag kommer alltid att återvända.
Låt mig hitta min egen väg, jag kommer ju ändå att söka.
Låt mig snubbla, jag kommer att resa mig.
Låt mig få deppa och vara slut, jag kommer att bli glad igen.
Låt mig hitta ett eget liv, jag kommer ändå att lämna er snart.
Låt mig få ha hemligheter, jag kommer att berätta dem sedan.
Låt mig inte bli sårad, jag litar ju på er.
Låt mig få prata när jag behöver, jag klarar inte det här själv.
Låt mig få gå när jag är redo, men släpp mig inte helt.
Låt mig gå, komma igen och vara liten när jag inte vill vara stor.
Dikt av Katarina Pierre
Denna dikt fanns tyvärr i lite olika varianter, så jag tog denna där diktarens namn i alla fall fanns med. Jag hoppas detta är originalet. Jag tycker så mycket om denna dikt och jag kan ta den till mig då jag själv är tonårsförälder. Dikten säger så otroligt mycket...
Barn med särskilda behov
Kategori: Andras dikter
Jag kallas ett barn med
särskilda behov.
Barn med särskilda behov
blir så lätt barn
med särskilda besvär.
Barn med särskilda besvär
blir så lätt särskilda.
Särskilda barn blir så lätt
isär-skilda.
Isärskilda barn får så lätt
särskilda behov.
Särskilda behov är inte
särskilda - bara STÖRRE -
STÖRRE BEHOV har väl även Du
- ibland.
Dikt av Berit Schaub
De oskattbara
Kategori: Andras dikter
De oskattbara
Att få ha dig hos mig känns så oskattbart
Det är du som ger ljus
med din nyfikenhet och ditt hejdlösa bus.
Du är det största som hänt i mitt liv.
Det är du som har gjort allting meningsfullt.
Svårt att forma i ord
när man älskar så mycket att det nästan gör ont.
Du är det största som hänt i mitt liv någonsin.
Jag vill ge all den trygghet jag saknat,
jag vill ge all den glädje jag har.
Jag vill stärka den livslust du sprider,
och jag hoppas den alltid finns kvar.
Det är svårt för jag vill alltid räcka till.
Och det är viktigt att ingen känner sig sämre och åsidosatt.
Du är det största som hänt i mitt liv någonsin.
Jag vill ge all den trygghet jag saknat,
jag vill ge all den glädje jag har.
Jag vill ge dig en tro på dig själv,
och jag hoppas den alltid finns kvar.
jag vill ge all den glädje jag har.
Jag vill stärka den livslust du andas,
och jag hoppas den alltid finns kvar
In Memoriam
Kategori: Andras dikter
Din röst har sedan länge tystnat
men ekot finns ännu kvar.
Dina kloka ögon som slocknat
jag alla minnen har.
Jag spar dem i mitt hjärta
tar fram dem då och då
Så kommer du alltid,
att vara här ändå...
Idag är jag lite ledsen, för du finns inte här lilla mormor. Det är 3 år sedan ditt hjärta gav upp. Jag minns det så väl. Jag och sambon hade ätit alla hjärtansdag middag på restaurang och jag kom hem glad och upprymd. Tänkte ringa dig och höra när vi kunde komma och hälsa på. Du var ju så nyfiken på min sambo och ville träffa honom och även ditt barnbarns barn som du längtade så mycket efter. Det var ju så länge sedan sist som vi hade setts.Jag klev in genom dörren och min mobil ringde, det var min bror. Han berättade vad som hänt. Du hade helt plötsligt segnat ned i affären. Några utländska kvinnor hade tydligen hållit om dig och bett och sjungit för dig där du låg på backen. Han sade att det hade varit vackert och fridfullt, detta fick han veta av de som varit där. Jag var så ledsen och otröstlig, men kunde ändå känna en sorts glädje över att du inte var ensam. Du var min trygghet och mitt allt då jag var liten. Jag älskade våra långa samtal om allt mellan himmel och jord. Och du var så söt och så pytteliten, med grått hår och pliriga ögon. Jag kände mig alltid som en jätte bredvid dig, för du var verkligen inte stor med dina 150 cm.(fast jag är säker på att du var kortare mormor, så de så!) Som en bräcklig liten sagofigur. Som en söt liten hobbit var du, fridsam och skrattade ofta. Fast nu hade du ju i och för sig inte kraftiga och lurviga fötter. ;) Du skrattade alltid och kikade upp mot mig, sträckte på ryggen och försökte se längre ut.
Jag vet varför jag inte riktigt kunnat släppa dig eller säga farväl under dessa tre år. Din död kom så plötsligt, men det gör den väl alltid för alla? Och jag valde att inte gå på din begravning. Jag är så ledsen mormor för att jag inte kom och tog farväl. Men jag är säker på att du förstår och vet varför jag valde att göra så. Jag valde att ha en avskedsceremoni hemma istället. Jag tände ett ljus och tittade på en bild på dig vid samma klockslag som din begravning började. Det var ett vacker och stillsamt farväl, bara jag och du mormor. När jag känner mig redo ska jag besöka din grav och ta ett riktigt farväl, och det börjar bli dags känner jag nu. Jag har inte ens förmått mig att radera ditt mobil nummer ur min telefon, men det kommer jag att göra idag. Det är dags att acceptera och släppa taget. Att säga farväl tills vidare, vi kanske ses en dag?
Detta får mig att tänka på vad som händer efter döden? Jag är inte kristen eller har en tro av något slag. Men jag vill gärna tro att mitt liv (och ditt) fortsätter någon annanstans, i en annan värld när min tid är kommen. Vi har alla olika tankar om vad som händer efter döden. En del människor tror att vi dör, sedan är allt svart och ingenting mer med det. I olika religioner och kulturer tror man på återuppfödelse eller att vi kommer till paradiset. Vi återföds kanske gång på gång till en bättre människa? Vi kanske finns till för att bli en fulländad människa? Jag är både rädd och inte rädd för döden. Vissa dagar känns det stort och skrämmande att allting en dag bara ska bli svart. Det är en gemensam händelse som hela jordens befolkning har gemensamt, vi ska alla dö. Andra dagar känns döden inte så obehaglig. Då är jag bara nyfiken på vad som kommer att hända när jag tagit mitt sista andetag, då hjärtat slagit sitt sista slag. Vart hamnar jag då? Logiskt tänkt så kommer jag att multna bort, men egentligen lever jag vidare på ett sätt genom kretsloppet. Så jag blommar och gror på ett vis i alla fall. Jag hoppas att när min tid är kommen, så går det fort och smärtfritt, som för dig mormor. Det är nog allas önskan. Men nu är det så att jag väldigt sällan tänker på döden. Jag tror inte att det är hälsosamt. För mig faller det naturligt in att det måste finnas ett annat liv efter döden. Det kan inte, får inte och kommer inte bara att ta slut. Vi kan helt enkelt inte försvinna. Tänk på alla våra minnen, tankar, känslor, familjer och alla relationer vi byggt upp. Ska det verkligen en dag bara utplånas till ingen nytta? Det tror inte jag. Någon gång, någonstans kommer jag att få träffa min mormor, min söta lilla hobbit mormor... Jag saknar dig...
