Lycka är som glas, den skiner klarast när den är som skörast.
Kategori: Andras dikter
Då jag var liten tyckte jag det var så roligt att bygga korthus. Var bara tvungen att testa det igen, efter X antal år...
Och så en vacker dikt...
Hur kan jag säga...
Hur kan jag säga om din röst är vacker. Jag vet ju bara, att den genomtränger mig och kommer mig att darra som ett löv och trasar sönder mig och spränger mig. Vad vet jag om din hud och dina lemmar. Det bara skakar mig att de är dina, så att för mig finns ingen sömn och vila, tills de är mina.
Av Karin Boye (1900-1941)
